Stegräknare

Förra vårvintern började jag använda stegräknare, och så körde jag rätt hårt med den genom hela sommaren. Sen blev det sämre tider och jag glömde nästan bort min lilla kompis - men nu när våren är här och det är väldigt mycket trevligare att vara ute och promenera, har jag plockat fram stegräknaren igen.

Igår kom jag på att jag skulle kolla hur långt jag gick i kilometer räknat, men då stötte jag på ett litet problem. Jag tog på mig stegräknaren just innan jag skulle ut och vandra en liten tur, och då jag kom hem visade den att jag hade gått ganska exakt 2,5 kilometer. Sen mätte jag samma sträcka med hjälp av den här sidan - och enligt den har jag gått 2,67 kilometer. Det är ju inte så enormt stor skillnad att världen går under men jag skulle ändå vilja att stegräknaren rättar sig efter iForms sida (som jag alltså tror mäter mer rätt). Men, då infinner sig ett matteproblem som jag bara inte orkar lösa... Hur mycket måste jag justera mina steg..? Just nu är steglängden inställd på 64 cm.

Något mattesnille?

Limpa för glömska och lata!

Ja, jag tror inte att det här brödet har något vettigare namn faktiskt. Men brödet är precis vad namnet antyder: ett bröd för människor som är för glömska för att hålla rätt på jästider och såna detaljer, och samtidigt ett bröd för människor som är för lata för att hålla på och jäsa och knåda och baka ut och jäsa och vänta och pensla och grädda och... Ja, ni vet. Det här brödet rör man ihop, gräddar och äter. ;-)

I dagens limpor blandade jag i följande:

6 dl vetemjöl
2 dl rågmjöl
3 dl gramhamsmjöl
1 dl vetekli
2 dl havregryn
1 2/3 dl vetekross
1 2/3 dl rågkross
2 tsk salt
5 tsk bikarbonat
1 1/2 dl sirap
1 liter fil

Rör först ihop de torra ingredienserna. Häll sedan i fil och sirap och rör om så att allt blandas. Ta en rejäl bunke och en rejäl slev, för det blir en ganska stor deg. Häll upp i två smorda formar, lämpligtvis avlånga och med ca 1 1/2 liters volym. Grädda långt ner i ugnen, 175 grader, i sisådär en och en halv timme.

Ursprungsreceptet hittade jag i en Vi Föräldrar någon gång då mina barn var små, men ofta micklar jag lite med ingredienserna.

Imorgon ska vi äta soppa, och då passar det här brödet himla bra till. Det är mättande och gott. Den enda nackdelen är väl egentligen att husets mjölkproteinallergiker får avstå eftersom brödet innehåller fil. Det finns förvisso sojayoghurt som jag tror skulle funka lika bra - men då får huset sojaallergiker avstå. Och mjölkproteinallergikern har ändå ett annat favoritbröd just nu, så hon överlever. ;-)

Sopsortera mera!

Jag läste en liten notis på Aftonbladets sida, där det står att vi i Sverige är världsbäst på att sopsortera. Det är ju kalasbra, att vi är världsbäst på att sopsortera! Det som inte nämns i artikeln, det är hur bra vi är på att konsumera... Jag misstänker att vi ligger skrämmande högt där.

Tillbaka till sopsorteringen: Jag och maken märkte av en markant minskning av våra brännbara sopor då vi i den här kommunen fick börja sopsortera mjukplast. Att det var så mycket mjukplast i våra sopor, det hade vi inte trott! Plötsligt hade vi bara fyllt halva tunnan, jämfört med en ordentligt fylld tunna tidigare.

Sedan tidigare har vi sorterat hårdplast, glas, metall, pappersförpackningar, tidningspapper och komposterbart. Det är ingen ansträngning direkt, att göra det - men det krävs ju att man kommer ihåg att ta med allt sorterat skräp då man kör till butiken för att handla (återvinningsstationen står vid den lokala matvarubutiken). En extra sväng bara för att lämna skräp, det gör vi inte.

Att göra någonting av ingenting...

Det är precis vad Clara skriver om i sitt inlägg här. Underbaraclara, hon tänker mycket på miljön och hur man kan dra sitt strå till stacken - och när hon nu skriver om det där med att kunna göra någonting av ingenting, då känner jag igen mig. Jag tycker så mycket om det; att hitta skrot och få göra något roligt av det.

Tyvärr har jag blivit sämre och sämre på det med åren, men det är såna där små inspirerande inlägg som Clara just gjorde som kan kicka igång mig att faktiskt göra något igen. Tack för det, Underbaraclara! ;-)