Sikta sunt!

Stegräknare

2009-04-30T07:26:00.003+02:00

Förra vårvintern började jag använda stegräknare, och så körde jag rätt hårt med den genom hela sommaren. Sen blev det sämre tider och jag glömde nästan bort min lilla kompis - men nu när våren är här och det är väldigt mycket trevligare att vara ute och promenera, har jag plockat fram stegräknaren igen.

Igår kom jag på att jag skulle kolla hur långt jag gick i kilometer räknat, men då stötte jag på ett litet problem. Jag tog på mig stegräknaren just innan jag skulle ut och vandra en liten tur, och då jag kom hem visade den att jag hade gått ganska exakt 2,5 kilometer. Sen mätte jag samma sträcka med hjälp av den här sidan - och enligt den har jag gått 2,67 kilometer. Det är ju inte så enormt stor skillnad att världen går under men jag skulle ändå vilja att stegräknaren rättar sig efter iForms sida (som jag alltså tror mäter mer rätt). Men, då infinner sig ett matteproblem som jag bara inte orkar lösa... Hur mycket måste jag justera mina steg..? Just nu är steglängden inställd på 64 cm.

Något mattesnille?

Limpa för glömska och lata!

2009-04-22T14:36:00.005+02:00

Ja, jag tror inte att det här brödet har något vettigare namn faktiskt. Men brödet är precis vad namnet antyder: ett bröd för människor som är för glömska för att hålla rätt på jästider och såna detaljer, och samtidigt ett bröd för människor som är för lata för att hålla på och jäsa och knåda och baka ut och jäsa och vänta och pensla och grädda och... Ja, ni vet. Det här brödet rör man ihop, gräddar och äter. ;-)

I dagens limpor blandade jag i följande:

6 dl vetemjöl
2 dl rågmjöl
3 dl gramhamsmjöl
1 dl vetekli
2 dl havregryn
1 2/3 dl vetekross
1 2/3 dl rågkross
2 tsk salt
5 tsk bikarbonat
1 1/2 dl sirap
1 liter fil

Rör först ihop de torra ingredienserna. Häll sedan i fil och sirap och rör om så att allt blandas. Ta en rejäl bunke och en rejäl slev, för det blir en ganska stor deg. Häll upp i två smorda formar, lämpligtvis avlånga och med ca 1 1/2 liters volym. Grädda långt ner i ugnen, 175 grader, i sisådär en och en halv timme.

Ursprungsreceptet hittade jag i en Vi Föräldrar någon gång då mina barn var små, men ofta micklar jag lite med ingredienserna.

Imorgon ska vi äta soppa, och då passar det här brödet himla bra till. Det är mättande och gott. Den enda nackdelen är väl egentligen att husets mjölkproteinallergiker får avstå eftersom brödet innehåller fil. Det finns förvisso sojayoghurt som jag tror skulle funka lika bra - men då får huset sojaallergiker avstå. Och mjölkproteinallergikern har ändå ett annat favoritbröd just nu, så hon överlever. ;-)

Sopsortera mera!

2009-04-10T18:47:00.002+02:00

Jag läste en liten notis på Aftonbladets sida, där det står att vi i Sverige är världsbäst på att sopsortera. Det är ju kalasbra, att vi är världsbäst på att sopsortera! Det som inte nämns i artikeln, det är hur bra vi är på att konsumera... Jag misstänker att vi ligger skrämmande högt där.

Tillbaka till sopsorteringen: Jag och maken märkte av en markant minskning av våra brännbara sopor då vi i den här kommunen fick börja sopsortera mjukplast. Att det var så mycket mjukplast i våra sopor, det hade vi inte trott! Plötsligt hade vi bara fyllt halva tunnan, jämfört med en ordentligt fylld tunna tidigare.

Sedan tidigare har vi sorterat hårdplast, glas, metall, pappersförpackningar, tidningspapper och komposterbart. Det är ingen ansträngning direkt, att göra det - men det krävs ju att man kommer ihåg att ta med allt sorterat skräp då man kör till butiken för att handla (återvinningsstationen står vid den lokala matvarubutiken). En extra sväng bara för att lämna skräp, det gör vi inte.

Att göra någonting av ingenting...

2009-04-02T06:06:00.002+02:00

Det är precis vad Clara skriver om i sitt inlägg här. Underbaraclara, hon tänker mycket på miljön och hur man kan dra sitt strå till stacken - och när hon nu skriver om det där med att kunna göra någonting av ingenting, då känner jag igen mig. Jag tycker så mycket om det; att hitta skrot och få göra något roligt av det.

Tyvärr har jag blivit sämre och sämre på det med åren, men det är såna där små inspirerande inlägg som Clara just gjorde som kan kicka igång mig att faktiskt göra något igen. Tack för det, Underbaraclara! ;-)

Hemkunskap

2009-03-25T14:24:00.002+01:00

Häromdagen spreds nyheten att eleverna på en skola i Svenstavik får ägna sig åt teoretisk matlagning eftersom kommunen har så ont om pengar. Förhoppningsvis är det här den enda skolan i Sverige som provar på en så galen lösning på problemet, eftersom det är alldeles uppenbart att man inte kan lära sig att laga mat utan att få prova på själv. Men vad vet jag, det kanske finns någon skola som har utsatt sina elever för detta under en längre tid? Finns det?

Jag läste också, på min gode väns blogg, att själva ämnet hemkunskap är i farozonen. Det låter inte särskilt väl genomtänkt. Många tror att hemkunskap enbart handlar om att laga mat, men så är det ju inte. I ämnet finns bland annat målsättningen att eleverna ska lära sig om privatekonomi, och tro mig - det är något som många ungdomar har luddiga begrepp om. Många har inte en aning om vilka rättigheter och skyldigheter de har då det handlar om en så enkel sak som att returnera en vara som visat sig vara skadad. De ord som används i dessa sammanhang är dem främmande; ord som ränta, budget, amortering, kredit, reklamera...

Det känns verkligen angeläget att ämnet hemkunskap får leva vidare i skolan. Det är inte ett förlegat ämne utan förankring i den verkliga världen, utan det är ett högaktuellt ämne.

Vad tycker ni?

Dagens middag!

2009-03-18T19:04:00.002+01:00

Idag har vi ätit Oreganokyckling, efter ett recept som jag hittade på hkbloggen. De allra flesta recept som mina tonåringar har fått med sig hem från skolans hemkunskap har visat sig bli favoritrecept, så även om nu det här receptet inte var hemsläpat av mina töser var det ändå helt klart värt att prova laga.

För en gångs skull följde jag receptet och hittade inte på särskilt mycket eget. En liten sak jag gjorde var att byta ut matlagningsgrädden mot iMat.

En annan sak jag gjorde var att använda något som hette "kycklinglårfiléer" istället för alldeles vanlig kycklingfilé. Jag vet inte om det var ett särskilt smart drag, faktiskt. Det enda skälet till att jag gjorde det, var att min ICA-butik alldeles nu i dagarna hade ett erbjudande. En påse med 700 gram kycklinglårfilé för 29:90, och eftersom det var benfritt kycklingkött till vettigt pris bestämde jag mig för att prova en påse. Men vad är egentligen kycklinglårfilé för något??? Jag kikade på Kronfågels hemsida och hittade en alldeles egen sida för just kycklinglårfilé. Precis som det står på förpackningen handlar det om mörade och styckfrysta urbenade lår. Men hallå? Vad har vi för förklaring till det där med filé, då? Tror verkligen Kronfågel att filé är ett annat ord för benfritt, eller vad är det frågan om?

Det var ingen i familjen som var riktigt nöjd över kvaliteten på köttet, visade det sig till sist. Redan då jag strimlade delarna, tyckte jag att det var väldigt mycket fett, både insprängt och fritt liggande runt bitarna. Jag är inte så förtjust i de fetare delarna av kycklingen, utan håller mig till filén - men de andra familjemedlemmarna brukar slåss om just lårbitarna. Men i den här grytan gick inte bitarna hem riktigt, det var tydligt - fast grytan som sådan tyckte alla om. Smaken var lite annorlunda, men god!

Intressant är att alla de olika styckdelarna innehåller 87% kött. Sen är det vatten, salt, antioxidationsmedel och konserveringsmedel. Ska man verkligen behöva tillsätta konserveringsmedel i en produkt som säljs djupfryst? Djupfrysning är ju en konserverande metod i sig.

Freganer

2009-03-14T08:00:00.002+01:00

För sisådär ett par år sedan såg jag ett teveprogram som handlade om människor (om jag minns rätt bodde de i Storbritannien någonstans) som har valt att leva utanför konsumtionssamhället så långt det bara är möjligt. Bland annat hade de som målsättning att, då de behövde något, tillvarata det som andra inte vill ha - inklusive mat. Innan jag såg programmet hade jag en tanke om att de människor som rotade igenom butikers och restaurangers soptunnor efter mat, var sådana som inte hade annat val - men enligt vad de medverkande i programmet sade, var det deras eget val att ta tillvara den mat som andra kastade bort.

I veckan läste jag en artikel kring samma ämne i Ica-Kuriren. Jag har provat att söka efter artikeln på nätet, men hittar den inte. Antingen finns den inte utlagd ännu, eller så är jag dålig på att söka. ;-) Hur som helst; även den här artikeln berättade om människor i Sverige som har gjort valet att undvika att köpa livsmedel så länge de finns att tillgå i soptunnorna - och som också undviker att köpa saker överhuvudtaget. Naturligtvis äter dessa människor inte urskiljningslöst allt som finns i soporna lika lite som de hur som helst plockar på sig sopor, utan de väljer det som de för dagen behöver och det som ser säkert ut.

Många gånger kan butiker ha kastat hela förpackningar för att de har blivit fula utanpå, och då är det ju inget fel på innehållet alls. Enligt artikeln kastades det oerhörda mängder (en siffra nämndes, men jag minns inte vilken) ätbar mat i Sverige varje år. Mestadels handlar det om konsumenters krav på fräscha varor (exempelvis inte nära bäst-före-datum, inte skadade eller smutsiga förpackningar...) och en tanke om att man inte vill sälja sekunda varor ens till nedsatt pris, för att det kan skada butikens anseende.

Jag hittade hemskt lite om freganer på nätet; kanske det finns bättre sökord? En gammal artikel från Finland (på svenska) hittade jag här (och roskis är soptunna), och så några blogginlägg i frågan. Någon annan som kan hitta något annat?

Jag har inga som helst planer på att leva som fregan, men jag tycker att ställningstaganden som dessa kan vara väckarklockor för oss vanliga, smålata, dödliga. Om någon annan kan göra något så extremt, då borde jag kunna göra något litet. Hur tänker ni andra?

Gårdagens middag!

2009-03-10T14:57:00.002+01:00

Ja, man måste ju variera rubrikerna lite... ;-)

Igår åt vi en enkel pytt med grönsaksröra och bulgur. I en stekpanna fräste jag ihop pytten, gjord på fintärnad kassler, (knaper)stekt bacon och en slantad chorizo. I stora stekgrytan stekte jag finhackade grönsaker - för dagen blev det paprika, morötter, purjolök, sockerärtor, haricot verts och babyspenat - som jag sedan såsade till med hjälp av ett paket iMat (havregrädde), salt, peppar och lite curry. Rejält mycket grönsaker går det åt i det här hushållet, så det är därför grönsakerna fick den större gjutjärnsgrytan.
Bulgur kokas enligt anvisningarna på förpackningen, helt enkelt.

Hur ser det då ut, ur ett miljöperspektiv?
Det som inte är så miljösmart med den här maten är sockerärtorna som transporterats över halva världen för att landa på mitt köksbord - men eftersom morötterna utgjorde den absoluta basen i grönsaksröran kan man kanske förlåtas den frestelsen. Babyspenaten är väl kanske inte heller det allra smartaste (Spanien), men det kändes bra att få vräka i lite järntillskott i maten. Jag väljer lokalproducerad kassler framför dansk - dyrare men det känns vettigare. Svensk bacon, framför dansk billigare.

Näringsvärde?
Bulgur är ett bättre alternativ än ris om man ser till både näringsinnehåll och miljöaspekter. Bacon är inte det bästa man äter, men om man - någon gång - använder bacon för att sätta lite extra smak på maten kan det inte vara helgalet. Kassler är bättre val än bacon, och basen i pytten var just kassler.

Använd det du har!

2009-02-27T20:35:00.003+01:00

Om man, som jag, gillar att pyssla i olika tekniker så är det alldeles för lätt hänt att man nästan slentrianmässigt köper på sig än det ena och än det andra. Drabbas man dessutom då och då av SSS (Second Sock Syndrome) och allmän latmask händer det att sådant som man med stor energi har gett sig in på dessvärre aldrig blev avslutat... Någon som känner igen sig?

För alla sådana personer har Beas barnslikheter ett projekt! Använd det du har, heter det - och det går helt enkelt ut på att göra just det. Man ska inte införskaffa nytt material för att göra nya, fantastiska pryttlar, utan man ska ta sig i kragen och avsluta UFOn (UnFinished Objects) som har blivit liggande! Strålande idé!

Jag avstår dock från att officiellt anmäla mig till den här utmaningen - men nu när jag ska packa ihop pyssel för ett antal dagar i stugan, då plockar jag ned lite UFOn med förhoppningen att jag ska slutföra mina strålande idéer! ;-)

Mandelbiscotti

2009-02-15T13:47:00.003+01:00

Idag har jag bakat mandelbiscotti, efter ett recept som jag hittade här. Det var ett enkelt recept, funkade bra att följa och jag tror att man får jobba på bra om man ska misslyckas. Men min vana trogen kan jag naturligtvis inte bara följa ett recept rakt upp och ner, utan jag micklade lite med det. Så här är ursprungsreceptet:

Ingredienser
100 g smör eller margarin - jag tog mjölkfritt
1 dl råsocker - det hade jag inte hemma, så jag tog farinsocker
½ dl socker
2 ägg
5½ dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
½ msk vaniljsocker
100 g sötmandel (ca 1.5 dl)

Gör så här
Sätt ugnen på 200°C.
Blanda matfett och sockersorterna. Rör ner äggen ett i taget.
Blanda vetemjöl, bakpulver och vaniljsocker. Tillsätt detta till äggblandningen och rör till en jämn smet.
Rosta mandlarna i torr stekpanna eller i ugnen. Tillsätt dem till smeten. Här hittade jag på själv igen, och grovhackade mandeln innan jag hällde den i smeten.
Knåda degen smidig och ta upp den på lätt mjölad arbetsbänk. Rulla ut degen till 4 tjocka längder och lägg på bakpappersklädda plåtar. Platta till längderna med handen.

Grädda i 12-15 minuter i 200°C. Sänk därefter värmen till 175°C och grädda i ytterligare ca 15 minuter. Längderna ska vara genombakade och torra i mitten när de tas ut.
Skär längderna i snedställda bitar. Låt dessa ligga kvar på plåten. Sänk värmen till 100°C och sätt in plåten igen.Låt skorporna torka i ca 10 minuter och sedan kallna på galler.

Mina biscotti blev lite väl mörka i botten, och jag tror att jag hade kunnat grädda dem bara drygt 10 minuter i 200°C. Håll ett öga på dina skorpor och ta ut dem tidigare om du märker att de blir för mörka.

Jag tror att biscotti ska bli mitt nya paradnummer då det kommer till bakning. Så himla enkelt och så måste det inte vara dagsfärskt! Passar mig perfekt! ;-)

Recykla böcker...

2009-02-15T13:34:00.002+01:00

Ja, det är väl bland det enklaste som finns... Böcker som man ledsnar på kan man bära iväg till Kupan, Myrorna eller någon annan second hand-butik som tar emot böcker. Om man vill tjäna en slant på sina böcker kan man lägga ut dem på tradera. De böcker som man tror att ingen vill ha, de inbringar mer än de som man tror ska vara eftersökta... Tro mig, jag har testat! ;-)

Eller så kan man vara med i ett pocketbyte, Pocketbyte Mini, som jag ordnar! Förresten: Kolla in min bokblogg, En bok om dagen om du vill ha boktips. ;-)

Man kan vara med och tävla om Mikaelas utrensade cd- och kassettböcker om man vill! Det ska jag göra!

Med jämna mellanrum rensar även Ango i sina hyllor, och hon lottar ut sina böcker bland bloggens besökare. Passa på att vinna en bra bok hos henne! ;-)

Dagens middag!

2009-02-10T18:43:00.002+01:00

Här har det varit stilltje ett bra tag nu, och anledningen vet jag inte riktigt. Jag har varit oförklarligt "låg", inte haft lust eller ork att göra särskilt mycket - och då har den här bloggen fått ligga lite i träda. Men, nu börjar jag känna att lite energi återvänder! Alltså berättar jag om dagens middag här hemma.

Vi har ätit torsk med potatismos och vitsås med hackat ägg. Att välja torsk är kanske inte det allra mest miljösmarta, men det är en av mina favoritfiskar - och då får det bli torsk någon gång då och då. Jag köper Findus torsk, och enligt uppgifter på deras hemsida så arbetar de för att minska riskerna för utfiskning. Det känns bättre än att köpa något lågprismärke som inte alls talar om vad de har för policy.

Torsken slängde jag in i ugnen, på 200 grader i sisådär 40 minuter. Jag lade den på en bit folie i en ugnsform, ringlade på lite Milda culinesse (som är mjölkfri) och kryddade. Torskbiten hade jag plockat ur frysdisken bara ett par timmar tidigare, så den var inte tinad.

Jag använde rundpotatis till moset. Potatisarna delade jag i mindre bitar för att få minskad koktid. Jag avskyr att vänta på att vatten ska koka upp på spisen, så jag kokar alltid vatten i vattenkokaren och slår i kastrullen. Sen har jag ingen potatisstöt att helt elegant knosa sönder potatisen med, då den är färdigkokt - så jag joxar lite med en gaffel för att göra sönder potatisbitarna. Sen hällde jag i en skvätt varm havremjölk, några rejäla klickar mjölkfritt margarin, salt och svartpeppar - och så körde jag runt med elvispen tills det såg lagom fluffigt ut. Det är mycket enklare än man tror att göra eget mos. Det som tar tid, är väl egentligen att skala potatisen, men just det där att förvandla färdigkokt potatis till mos - det går kvickt.

Jag gör bottenredd vitsås, men eftersom jag inte följer något recept kan jag inte ge exakta mått. Jag smälter några klickar mjölkfritt margarin i en kastrull, vispar i någon matsked vetemjöl och häller på havremjölk. Saltar och pepprar. Jag har fått lära mig att man ska låta sås som är redd på vetemjöl puttra minst fem minuter, annars smakar det mjöligt - så då låter jag min sås koka så länge. Till sist lägger jag i ett par hårdkokta, hackade ägg. Man kan lägga i dill eller gräslök eller något annat grönt också, om man har - men det hade jag inte idag.

Stilltje

2009-01-29T18:56:00.002+01:00

Det har varit en hård vecka med mycket att ta itu med - och den här bloggen har fått ligga på is. Förhoppningsvis är det någon som häller en hink energi spetsad med lite kreativitet över mig tämligen snart, annars måste jag ta till drastiska metoder...

(Vilka drastiska metoder jag pratar om har jag dessvärre ingen aning om, men jag kan nog hitta på något. Ikväll har jag testat med en skål lösviktsgodis men det har inte resulterat i annat än lätt illamående. ;-) )

Test - Alkoholfri äppeldryck melon/sweetiesmak ciderkaraktär

2009-01-25T15:35:00.004+01:00

Jamen, vilket namn! Det känns som att man har garderat sig lite för att verkligen få med all information om drycken redan i namnet... Alltså heter den här drycken Alkoholfri äppeldryck melon/sweetiesmak ciderkaraktär. Tror jag. Eller så heter den bara melon/sweetiesmak, men det är ju ett konstigt namn på en dryck - liksom halvt.

Så, vad hittar vi för roligheter i den här drycken, månntro? Den innehåller, enligt innehållsförteckningen: kolsyrat vatten, fruktjuice (av äpple och melon), syra (citronsyra), konserveringsmedel (natriumbensoat, kaliumsorbat), sötningsmedel (acesulfam K, aspartam), aromämnen, färgämne (E104, E150c).

E-nummer för konserveringsmedlen? Ja, det är helt enkelt E202 och E211 - samma eländes elände som finns i fruktläsken... Inte bra.

Färgämnet E104 heter i klartext kinolingult och misstänks kunna orsaka överkänslighetsreaktioner och hyperaktivitet hos barn. Man hade kanske kunnat använda ett annat färgämne, istället för E104? E150c är sockerkulör, som är vanligt förekommande i livsmedel.

Sötningsmedlet acesulfam K är liksom aspartam syntetiskt framställt, innehåller inga kalorier och används flitigt i livsmedelsindustrin. Huruvida aspartam är ofarligt eller ej, det tvistar de lärda om ännu.

17,5% är fruktjuice, vilket är lite mindre än i ICAs Fruktläsk som vi testade häromsistens. Det spelar egentligen inte så stor roll hur många procent som är fruktjuice, känns det som. Det finns så många tillsatser i drycken att det nyttiga med frukjuice liksom drunknar bland alla dessa tillsatser... Hur som helst smakar den här drycken betydligt bättre än fruktläsken. Blandningen av kemikalier är lite mer lyckad här, krasst sett. ;-)

Hur blir omdömet om Stockmos melon/sweetiedryck?
Tydlig etikett med rättvisande information - tummen upp!
Tveksamma ämnen i drycken - tummen ner!
Smaken - tummen upp!

Fakta kring olika E-nummer har jag hämtat från Mats-Eric Nilssons Den hemlige kocken.
(Bilden hittade jag på Stockmos hemsida.)

Pepparkaksbiscotti

2009-01-25T15:20:00.002+01:00

Det här receptet hittade jag i den väldigt vackra boken Vinterns söta av Lisa Eisenman Frisk och Monica Eisenman. Jag lånade boken på biblioteket, men är det så att du går omkring och känner att du skulle vilja köpa en bok med recept på kakor och godsaker - då kan du titta lite extra på den här. Den är verkligen fin!

Pepparkaksbiscotti

Du behöver:
100 gram rumsvarmt smör eller margarin (och som vanligt använde jag mjölkfritt margarin)
2 dl strösocker
3 ägg
7-8 dl vetemjöl
2 tsk malen ingefära
2 tsk malen kanel
½ tsk malen kryddnejlika
3 tsk bakpulver
1 tsk vaniljsocker
½ tsk salt

Gör så här:
Sätt ugnen på 175 grader. Rör smör och socker poröst, och tillsätt sedan äggen. Ett ägg i taget enligt boken, men jag har dåligt med tålamod så jag vräkte ner alla tre i ett svep och sen vispade jag med elvispen, med degkrokarna på. Blanda i de torra ingredienserna och rör till en slät deg - och det är här det börjar bli magiskt! Här blev det verkligen en slät deg utan något mankemang eller tricksande eller svärande!

Dela degen i 3 delar, rulla till 3 längder och lägg på bakplåtspappersklädd eller smord plåt. Här blev det magiskt igen! Det gick så bra så, att rulla ut 3 längder. Inget kladdande, inget kletande och ingen deg som ville dela sig och falla i småbitar! Den rullade sig till 3 längder nästan av sig själv! Grädda i 15 minuter. Ta ut ur ugnen, slå av ugnen och skär längderna i ca 2 cm breda bitar. Ställ tillbaka plåten i ugnen och låt den stå där medan ugnen svalnar och skorporna är genomtorra och knapriga. För mina små biscotti tog det ungefär lika lång tid som det tog för ugnen att svalna helt.

Kanongoda pepparkaksbiscotti blev det, och det kostade mig inte en enda svordom och knappt ens ett stökigt kök. Vilket superfint recept!

Det sunda i det här receptet ligger i att det är hembakat, utan E-nummer, mjölbehandlingsmedel eller andra konstigheter. Sen behöver man kanske inte äta såna här godingar jämt, trots att de är så pass mumsiga att man vill det... ;-)

Dagens middag!

2009-01-22T17:55:00.005+01:00

Vilken överraskande rubrik, eller hur? ;-)

Idag har vi ätit tonfiskröra och spaghetti. Diskussionen om tonfisk på burk kommer lite längre ner i inlägget - först tar vi receptet!

Ta ett par burkar tonfisk (jag gillar tonfisk i olja bättre än tonfisk i vatten, och jag köper inte de där allra billigaste burkarna eftersom de - i mitt tycke - inte är så goda) och fräs lite lätt tillsammans med en strimlad purjolök och ett par finhackade morötter. Häll i chilisås och havregrädde så att det blir såsigt. Låt det puttra medan spaghettin kokar klart. Enkelt och gott!

Nu är det dags för diskussionen om tonfisk på burk!

Sedan länge har vi konsumenter uppmärksammats på att delfiner har strykt med i onödan då man har fiskat tonfisk, och numera märker många producenter sina burkar med en symbol för att visa att tonfisken är "delfinvänligt" fångad. Vad man inte gör, enligt bland annat information från Naturskyddsföreningen och enligt den här artikeln, är att upplysa om att det istället för delfiner kan ha gått åt lite haj och sköldpadda i jakten på tonfisk. Det känns inte så lite lurigt! Man kan alltså inte vara säker på att tonfiskfångande inte har lett till negativa konsekvenser för andra arter, trots delfinvänliga symboler på burken.

Jag hittar också en artikel i Råd&Rön som beskriver att fångsten av tonfisk väldigt ofta sker under usla arbetsförhållanden. Det finns även en sammanställning över resultaten av Råd&Röns undersökning; vilka producenter som exempelvis har uppförandekoder eller förbud mot barnarbete. Det är ett gediget arbete, och det enda problemet är väl egentligen att all fakta här är ungefär ett och ett halvt år gammal. Jag funderar lite över om undersökningen har fått någon uppföljning. Någon som vet? Jag hittar ingen då jag försöker att googla.

Så, ska man äta tonfisk eller inte? Det är ju gott och nyttigt med tonfisk - men det är inte särskilt trevliga omständigheter kring fiskandet... Jag kommer fortsätta att äta tonfisk, men jag kommer nog inte att äta det oftare än vad jag gör idag (en gång i månaden kanske?). Jag kommer att hålla ögonen öppna efter artiklar kring dels arbetsförhållandena, dels konsekvenserna för andra arter i samband med fångsten. Visar det sig att någon producent är bättre än de andra på ovanstående, då styr jag mina inköp till den producentens fördel och då kan jag också tänka mig att äta tonfisk oftare. Hur resonerar ni?

Köttfärssås!

2009-01-21T18:14:00.003+01:00

Jag brukar använda antingen älgfärs eller nötfärs. Allra helst köper jag lokalproducerad köttfärs, men definitivt inte importerad. Det handlar fortfarande om att jag gärna vill ha en levande landsbygd och livsmedelsproduktion över hela landet. Älgfärsen brukar maken ordna under jakten - vilken rikedom!

Till ungefär ett halvt kilo köttfärs lägger jag till ett par morötter och ett par medelstora gula lökar. Jag skalar morötterna och hackar dem i minimala små pyttebitar, och så hackar jag löken riktigt fint. Ibland lägger jag till en vitlöksklyfta också, och jag föredrar att hacka vitlöken framför att pressa den. Först stecker jag köttfärsen, och när den börjar vara färdigstekt lägger jag i morotshacket och den hackade löken. Det får fräsa ihop medan jag kryddar med salt och vitpeppar. Sedan häller jag i ungefär en deciliter chilisås (sån där som är ungefär som ketchup, i glasflaska), sisådär ett par matskedar tomatpuré och därefter en skvätt havregrädde så att det blir såsigt. Det passar bra att lägga ner lite basilika och/eller oregano också, om man har lust. Köttfärssåsen får puttra ihop sig medan pastan kokar.

Jag vill gärna ha i de där morötterna, dels för att det drygar ut köttfärsen en del, dels för att det känns lite mer mättande med lite grönsaker. Sen inbillar jag mig att de också ger en del vitaminer.

Dagens middag!

2009-01-21T18:06:00.002+01:00

Idag har vi ätit våfflor till middag. Egentligen är det väl inte riktigt vettig mat, men det är en storfavorit här i hushållet så då får det bli våfflor till middag någon gång då och då... Jag använder mig av ett recept ur Vår Kokbok, en gammal upplaga från den tiden (stenåldern!) då jag gick hushållsskola. Kokboken håller knappt ihop men det finns så mycket vettigt i den att jag bara inte kan slänga den!

Det här behövs:
4 dl vetemjöl
½ tsk salt
1 tsk bakpulver
5 dl mjölk - vi använder havremjölk
2 ägg
100 gram smält smör/margarin - vi använder mjölkfritt margarin

Så här gör du:
Vispa ihop mjöl, salt, bakpulver och mjölk till en jämn smet. Vispa i äggen, det smälta smöret och mjölken. Det blir en ganska stadig smet, tjockare än plättsmet. Grädda i våffeljärn, och lägg våfflorna att svalna på ett galler allt eftersom de tas ur järnet.

Det är så enkelt att göra egen våffelsmet att det inte finns något försvar alls för att köpa trist pulver att vispa smet av. Våga testa! ;-)

Hur länge håller maten?

2009-01-21T07:14:00.005+01:00

Edet zoo skriver om gammal mat i ett inlägg här, och det är något som känns högst aktuellt för mig. Eftersom vi häromsistens fick ovälkommet besök av kornvivel (eller möjligen någon annan slags vivel) fick jag anledning att (lyckligtvis tillsammans med maken!) storstäda köket, inklusive skafferiet - och då hittade jag naturligtvis ett antal förpackningar med utgånget datum... Och jo, vi kastade bort en himla massa mat - men till mitt försvar kan jag säga att vi åtminstone sopsorterade eländet.

Livsmedelsverket har information här, om vad man kan göra med matvaror som hunnit mögla - men så illa ställt var det inte med mina torrvaror... ;-) Säkerligen kastade jag ett antal förpackningar i onödan, men det känns dumt att ha torrvaror med utgånget datum ståendes ännu längre - de blir ju knappast fräschare med tiden. Torrvaror som används ofta hinner ju aldrig passera bäst före-datum, men sådans som jag köper sällan, använder sällan och ställer längst in i skafferiet; sådana varor har en tendens att bli stående i eviga tider (till dess de blir utstädade)...

Lösning på problemet? Vad gör man för att slippa kasta bort mat? Ja, att kasta bort mat, det är ett problem - det är vare sig miljösmart, ekonomismart eller särskilt försvarbart ur moralisk synpunkt med tanke på hur resursfördelningen ser ut över världen.

* Man kan bli bättre på att regelbundet gå igenom skafferiets och kylskåpets dolda vrår för att hinna använda livsmedel som gömt sig bakom annat, eller som glömts bort.

* Man kan se över hur man ställer in varor i sina olika förvaringsutrymmen, för att minska risken att man har samma vara på flera olika ställen - och därmed också minska risken för att något blir stående för länge.

Fler förslag? Skriv en kommentar, så fyller jag på här! ;-)

En liten uppmaning - eller utmaning om du hellre vill det - för att få en nystart:
* Rensa kylskåp och skafferi.
* Planera för att hinna äta upp det som är på vippen att bli för gammalt.
* Rannsaka dig själv - har du vettiga inköpsvanor och förvaringsvanor?

Dagens middag!

2009-01-19T17:39:00.002+01:00

Det där verkar bli en stående rubrik... ;-)

Idag åt vi soppa. Jag skar 4 potatisar, 2 morötter, 1 palsternacka och en bit rotselleri i små tärningar. Sedan strimlade jag en halv purjolök och en kvarts vitkål fint. Jag värmde allt tillsammans med olja i en stor kastrull, slog över 1,5 liter vatten (som jag först hade kokat upp i vattenkokaren - jag avskyr att vänta på att vatten ska koka på spisen!) och lade ner tre buljongtärningar, en liten hög kryddpepparkorn och ett lagerblad. Därefter bad jag mittentösen vara soppvakt (= att se till att soppan småputtrade och att röra någon gång då och då) medan jag uträttade ett par ärenden. När jag kom hem en halvtimme senare lade jag tre kabanoss som jag hade slantat tunt, i soppan, och lät korvslantarna bli varma innan jag ställde fram soppan på bordet.

Till soppan serverade jag mitt Latmansbröd. Det är enkelt att baka med bara en jäsning och kräver inte mycket engagemang, så det är därifrån det fått sitt namn... ;-)

Man utgår från ett basrecept:
1 pkt jäst
5 dl vatten (värm till 37 grader)
3 tsk salt
4 msk olja
ca 12 dl vetemjöl

(Ni vet väl hur man rör ihop en jäsdeg? Lös upp jästen i handvarm vätska - och blanda i resten. Ungefär så.) Och så micklar man med som finns hemma, om inte allt som står i receptet finns att tillgå... Mitt vetemjöl tog slut efter sisådär 9 dl, så då fick det bli gramhamsmjöl till dess att degen kändes bra. Och jag hällde i en skvätt brödsirap, för att få en lite rundare smak på brödet. När degen känns bra (är hanterbar och släpper från bunken), brer man ut den i en liten, smord långpanna (ca 20x30 cm) och låter den jäsa 30 minuter. Sedan skär man några skåror i ytan på degen, gräddar i 225 graders värme i 20 minuter - och brödet är klart. Den här gången penslade jag med vatten på ovansidan av brödet, direkt då jag tagit ut det ur ugnen, för att skorpan inte skulle bli så hård.

Ja, det var dagens middag. Vettigt pris och det känns betydligt sundare med hembakt bröd än köpes. Det är alldeles för sällan man tar sig tid att baka!

Schampo!

2009-01-18T19:27:00.003+01:00

Det är lätt att gå vilse i schampodjungeln! Jag är inte märkestrogen, utan valsar från det ena märket till det andra - men det finns ett schampo som jag ständigt återkommer till. Det är schampokakor från Lush, vilket kanske är lite ovanligt.

Jag försökte läsa på lite, om vad som möjligen kan vara bra och dåligt med innehållet i schampoflaskor kontra schampokakor. Jag hittar en artikel från Ica-kuriren, som slår fast att det i princip inte spelar någon roll vilket slags schampo man innehåller. Det rengörande ämnet i alla schampon är sodium laureth sulfat och resten är allehanda tillsatser. Ju mer vatten, desto mer konserveringsmedel behövs, enligt en annan artikel i GP. Via GP kan man klicka sig fram till innehållsdeklarationen för en flaska schampo från Sunsilk - och jag antar att den innehållsförteckningen skulle kunna gälla ungefär vilket annat flytande schampo som helst. Det är många ingredienser i schampo, ungefär 30 stycken räknar jag till i Sunsilks innehållsdeklaration.

Jag jämför med min schampokaka Karma Komba från Lush, och ser att den innehåller drygt 15 ingredienser. Kakan innehåller inte något vatten, och jag ser inget i innehållsdeklarationen som jag tror är konserveringsmedel. Det rengörande ämnet ser ut att vara exakt det samma som i alla andra schampon; det heter här Sodium Lauryl Sulfate.

Den stora fördelen med schampokakor är att de räcker helt otroligt länge jämfört med en schampoflaska. Enligt Lush egna uppgifter motsvarar en kaka ungefär 3 flaskor schampo, och det känns faktiskt som en rättvisande uppgift. En schampokaka kostar 79:- och en flaska schampo kan man få för 15:- (om man handlar på ÖB). Den ekonomiska sidan av saken avgörs alltså av vilket slags schampo du brukar handla och hur mycket du brukar betala för det.

Miljömässigt sett vinner nog schampokakan. Den är ju naken i butiken och man får den inslagen i en bit papper då man köper den, att jämföra med 3 plastflaskor som ska släpas hem, sorteras och återvinnas...

Någon annan som vill yttra sig om schampo? ;-)

Dagens middag!

2009-01-18T19:04:00.003+01:00

Idag har vi ätit sådan där mat som i praktiken lagar sig själv. Praktiskt, bekvämt... ;-)

Jag köpte benfri karré i skivor, svenskt ursprung. Sådant kött kan kosta ungefär vad som helst, verkar det som. Ena veckan får man den skivad och klar för 29:90 kilot, andra veckan kan den kosta 89:- kilot... Det gäller att passa på när den finns till bra pris.

Tillaga så här:

Lägg köttskivorna i en långpanna. Rör ihop en sås av ingredienser som du tycker om att ha i sås. Jag använde havregrädden iMat (2 paket behövdes för att få tillräckligt mycket vätska - det ska så gott som täcka köttet), blandade i lite soja (för färgens skull) och en skvätt fond, samt lite salt och peppar. Fond på flaska är inte världens bästa val om man vill akta sig för onödiga tillsatser i maten, så är man duktig på att krydda kan man gärna krydda lite kreativt själv istället.

Ställ in långpannan i ugnen på ca 175 - 200 grader. Räkna med att den ska stå där i alla fall en timme, och att du kanske behöver täcka över den om det vill bli för välstekt.

Jag serverade potatisklyftor och grönsaker stekta i ugnen till. Vi skalar sällan potatisen (bara om den har oaptitligt tjockt skal), vilket bilden avslöjar... Förutom potatis skar jag ned några morötter, ett par gula lökar, en halv squash och en rejält stor paprika i ännu en långpanna. Jag ringlade över olja, saltade och pepprade och så fick potatis- och grönsaksformen göra kötten sällskap i ugnen sisådär trekvart. För att det skulle funka bra, använde jag varmluftsfunktionen.

I och med att köttet tillagas med sås, så behöver man egentligen inte någon annan sås. Men jag gillar bearnaisesås bättre än brunsås, så såsen på min tallrik kommer från flaska. Alltså, inte tillverkad av mig - men däremot av ett företag i grannkommunen. Enligt innehållsdeklarationen innehåller den inga konstigheter alls, bara ingredienser som man faktiskt vet vad det är...

En liten summering:

* Ugnen utnyttjades till bristningsgränsen - det måste vara energismart.

* Paprikan är grymt dyr - det är nog fel säsong - så det var inte vidare ekonomiskt. Men nyttigt och gott.
* Det blev matback till både mig och maken - supergott!

Och ja, ska man följa mina recept kan man inte alltid vänta sig exakta mått... ;-)

Återbruk

2009-01-17T20:34:00.003+01:00

En sak som man kan göra för miljön, är att använda sakerna till dess att de verkligen är slut - inte bara till dess att man har ledsnat på dem. Det finns många exempel på människor som gör just detta, men den person som jag just nu har i tankarna är bloggaren Florin. Hon ägnar sig bland annat åt att sy barnkläder och annat roligt av tyger från förr. Det tycker jag är en riktigt fin affärsidé - eller för den som vill, behöver och dessutom kan; en fin idé att själv prova på! Gamla gardiner eller påslakan från sjuttiotalet får helt nytt liv i form av en klänning, en uggla eller en väska. Det är helt fantastiskt vackert och väldigt miljövänligt!

Florin håller också på med smyckesslöjd, och om ni tar en titt i min högermariginal här så ser ni att hon just nu lottar ut ett egentillverkat smycke. Tjusigt, eller hur?

Test - Fruktläsk

2009-01-16T18:05:00.004+01:00

Vi ville ha "något gott att dricka" till vår pizza idag, och bestämde oss för att testa Fruktläsk som finns att köpa på ICA. Trots att det står Fruktdryck på flaskorna på bilden och Fruktläsk på förpackningarna som vi bar hem, verkar det vara en och samma dryck. Ska man vara riktigt noga så står det "Fruktläsk - kolsyrad - med smak av päron och kiwi" på den ena flaskan och "Fruktläsk - kolsyrad - med smak av blåbär och hallon" på den andra, som vi köpte med oss. Stort och tydligt står det också "25% fruktjuice" på båda etiketterna. Det var inte de billigaste dryckerna i hyllan, men eftersom etiketterna signalerade "sundhet" så blev det ett köp.
Bilden hittade jag på ICAs hemsida.

Och nu kommer det intressanta:
Den där fruktjuicen, den är i båda flaskorna till 24,8% bestående av äpple. 0,1% fruktjuice av vardera nämnd frukt/bär finns det i dessa flaskor. Hm. Kanske lite snålt tilltaget, med tanke på varifrån dryckerna fått sina respektive namn..?

Jag läser vidare på innehållsdeklarationen och ser att det i päron/kiwi-flaskan finns färgämnena E133 (som kan orsaka allergiska reaktioner) och E161b, samt konserveringsmedlen E202 och E211 (som båda kan orsaka överkänslighetsreaktioner). I blåbär/hallon-flaskan finns färgämnet E163 och samma konserveringsmedel som i päron/kiwi-flaskan.

Jag är inte särskilt kunnig inom området E-nummer, så de uppgifter om eventuella reaktioner som jag presenterar här ovan kommer från boken Den hemlige kocken av Mats-Eric Nilsson, och jag tar för givet att det som står i den bokens faktaavsnitt är tillförlitligt. Vid en snabb sökning på Google hittar jag en kort men informativ artikel skriven av en professor vid Chalmers, och enligt denna artikel är E211 ett ämne som ofta är harmlöst, men som under vissa förhållanden bildar den cancerogena föreningen bensen - som man ska undvika att få i sig.

Så, vad tycker jag då om ICAs Fruktläsk?
Inte särskilt bra pris - tummen ner.
Lite vilseledande etikett - tummen ner.
Tveksamma ämnen i drycken - tummen ner.
Smaken - kollektivt tummen ner, från hela familjen.

Deprimerande. Nästa gång ska vi testa något bättre! ;-)

Dagens middag!

2009-01-16T17:49:00.003+01:00

Idag ville tjejerna i huset ha hämtpizza till middag. Inte särskilt sunt, om man tänker ur ett ekonomiskt perspektiv. Det skulle ha landat på någonstans mellan 220 och 250 kronor, gissar jag.

Istället gjorde vi pizza hemma. Det blir bättre pris att laga pizzan hemma... Jag brukar göra sconesdeg att bottna med, och det receptet kommer från min gamla, gula hemkunskapsbok från stenåldern...

Det här behöver du:
5 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
2 krm salt
60 gram margarin - vi använder mjölkfritt
1 dl mjölk - vi använder havremjölk

Först blandar du de torra ingredienserna, sedan skär du ned margarinet och fördelar det i mjölet. Till sist häller du i mjölken och arbetar raskt ihop till en deg. När du plattar ut den här degen blir den perfekt storlek för en normalstor plåt.

Jag kokar tomatsås så här: Finhacka en stor lök. Fräs den i olja (jag kör med olivolja som tål att hettas upp), i en kastrull. Häll i en burk/kartong krossade tomater, pytsa i ett par rejäla klickar tomatpuré, salta och peppra och låt det puttra en bra stund på låg värme. Rör om ibland.

Sen är det bara att lägga på fyllning! Idag blev det skinka och naturligtvis ost. Grädda i ugnen på 200-225 grader, till dess att den ser klar ut! ;-)

Dagens missräkning: Det fanns inte rökt skinka från det lokala charkuteriet, så det fick bli ICAs rökta, skivade. Jag gillar inte den skinkan vidare bra, dels eftersom den har rest kors och tvärs över landet, dels inte är riktig skinka utan pressad och formad. Men, man får ta vad som erbjuds eller planera sina inköp bättre!

Dagen missräkning 2: Maken hade handlat hem en ostbit, som visserligen var billig och smakade gott - men när jag synade förpackningen var osten tillverkad i Tyskland, packad i Nederländerna och ja, såld här uppe i Sverige, i det nordligaste norr. Sånt gillar jag inte. Jag brukar köpa ost som är så närproducerad som möjligt, för jag vill hemskt gärna ha livsmedelstillverkning lite varstans i landet även om några år - inte enbart i landets södra del, eller ve och fasa; enbart någonstans ute i Europa.

Men gott, det blev det. Och sunt för plånboken. ;-)

Dagens middag!

2009-01-15T20:15:00.003+01:00

Till hundra procent inspirerad av Underbara Clara, har jag och maken till middag idag lagat en mustig minestronesoppa. Så här presenterades receptet inne hos Clara:

Du behöver (4 portioner)
3 msk ris
1 liter buljong på tärning
3-4 msk tomatpuré
1 burk tomater utan skal
Ett knippe kryddor. Basilika är gott!
1 vitklösklyfta
3 små morötter
3 potatisar
1/2 purjolök
1/2 strimlad vitkål
Samt örtsalt och peppar

Gör så här:
Smält en ordentlig smörklick i en stor gryta och släng ner kryddorna, vitlöken och riset och fräs hastigt. Lägg därefter i de skurna grönsakerna och låt dem få lite färg och värme. Häll på buljong, tomatpure och tomatkonserv och låt koka på medelvärme i 15-20 minuter. Smaksätt med örtsalt och några kvistar persilja. Servera gärna med ett gott mjukbröd och en ordentlig klick creme fraiche. Smaklig måltid!

Den som vill se receptet i sitt originalsammanhang klickar här!

Eftersom vi i huvudsak äter mjölkproteinfri kost här i huset, så använde jag inte smör utan mjölkfritt margarin. Vår vitlök såg för ledsen ut, så den fick landa i kompostpåsen och vi fick göra soppa utan vitlök - och det gick också bra. Jag använde torkad basilika, vilket visserligen inte alls kan jämföras med färsk - men det gick bra ändå. Och vi lade i 200 gram strimlad, rökt skinka - från ett charkuteri nära oss. Fyra personer har ätit middag och det finns ändå ett par portioner soppa kvar i kylen nu. Det blev mycket soppa!

Den här soppan kändes sund både för kropp och plånbok - och den närproducerade skinkan är pricken över i!

Dagens motvikt:
Nä, det var kanske inte världens sundaste idé att äta en fryst och därefter microtinad kanelbulle från Findus... Nä. ;-)

Välkommen!

2009-01-15T18:49:00.002+01:00

Här ska det siktas sunt! Mat som känns sund ur näringssynpunkt, miljöperspektiv och ekonomiskt perspektiv - eller i alla fall ur något av dessa perspektiv... Små tips om hur man kan handla sunt - eller någon utmaning om att låta bli att shoppa någon gång... Tankar om vad som kan kännas sunt för kropp och själ - eller kanske en tanke om något osunt som man kan hålla sig ifrån... Vem vet vart vindarna bär?

Ja, jag har väldigt lite alldeles klart för mig, men väldigt många idéer! Förhoppningsvis kan vi ha det rätt bra här, ni läsare och jag! Kanske kan vi tillsammans lyckas pricka rätt någon gång då vi siktar sunt, dessutom. Vilken bonus det skulle vara! ;-)